Historia

Lite information och historia om semesterbyn Kråmö

TvagaKråmö är Trosa kommuns semesterö, där man har stugby med uthyrning till allmänheten. Stugorna är dels sådana som fanns på den tiden Kråmö var ett skärgårdshemman och dels sådana som är byggda som semesterstugor, en del under förre ägarens tid och en del under tiden som kommunen varit ägare till Kråmö.

Tack vare en mejeridirektör som hette Nils Erhard Nilsson blev Kråmö en semesterby. Han startade sitt mejeri vid sekelskiftet och hans initialer NEN gav mejeriet dess namn. Denne mejeridirektör var något av en patriark för sina anställda och ville att de skulle ha det bra även på sin fritid. Därför köpte han Kråmö som semesterby för personalen. Det skedde 1947.

skogsstigMen låt oss gå lite längre tillbaka. Hur länge Kråmö varit befolkad vet man förstås inte. Men att det bodde folk där i början av 1700-talet är klarlagt. Kråmö hörde – liksom en stor del av skärgården i övrigt – till Tureholm. Och att fiska för herrgårdens räkning var en del i arrendet. I mitten av 1800-talet fanns här ute en arrendator som hette Carl August Blomberg. Han var en man som hade en likhet med Emil i Lönneberga. Han täljde trägubbar som fanns placerade på olika håll på ön. Några exemplar lär ha bevarats hos äldre Trosabor.

 

Stol

På 1920-talet köpte fem bröder Asplund Kråmö. Tre av bröderna, Martin, Otto, och Karl, som var ungkarlar, bodde där ute. De tre bodde i källarhuset, som man sade på den tiden och som nu kallas Uttern. De tre bröderna beskrivs som orginal.
På ön hade de häst och tre kor. För hushållet svarade en hushållerska som bodde i det som nu kallas Fregatten. Gårdens huvudbyggnad, som nu heter Galeasen, användes mest då de lagade nät och liknande.

 

blomma

1947 sålde Asplunds till NEN:s mejeri. Då hade en av bröderna tidigare avlidit. Därmed inleddes en period, som man kan säga fortfarande består. Kråmö blev en semesterö. Nils Nilsson köpte Kråmö för personalens räkning.
Då Kråmö köptes gjorde man i ordning tre av de gamla husen som semesterstugor och byggde fem nya. När mejeriet såldes så behöll familjen Kråmö.

Under några år hyrde man ut till STF som drev semesterbyn. Kråmö i STF:s regi blev ingen framgång och intäkterna räckte inte ens till hyran för ön. Det blev därför aktuellt med nya huvudmän för Kråmö. De sk Östra Sörmlandskommunerna – Trosa, Vagnhärad och Gnesta – kom att ta över anläggningen. Det skedde 1970. Kråmö med intilliggande småholmar blev naturreservat 1972.

VattenpumpNär storkommun bildades innebar det att Nyköpings kommun blev ägare till Kråmö. 1989 började fastighetskontoret i Nyköping att planera för en försäljning av Kråmö. Då protesterade både naturvårdssekreteraren och kommundelsnämnden.
Kommunen behöll Kråmö och vid kommundelningen 1992 blev det av naturliga skäl Trosa som tog hand om Kråmö.

Så nu har allmänheten tillgång till Kråmö även i fortsättningen. Men utan en mejeridirektör som för 45 år sedan tänkte på sina anställda hade Kråmö inte funnits som semesterö. Kråmös storlek är 800 x 600 m, med 4 distansm. från Trosa hamn – Kråmö

Utdrag ur boken Strandhugg av Håkan Norén